Idag var det dags för nytt cellprov, något jag ju inte direkt minns med glädje från förra graviditeten. Men lite oväntat innebar besöket en extra koll av Pumpan både för oron över blodet och för min oro över att cellprovet skulle vara farligt (fast jag vet att det inte är det). Så lika bra att veta att den lever nu så att jag inte börjar blöda ut ett embryo som redan dött och misstänker undersökningen.
Därinne tickade hjärtat på och jag kunde ana siluetten av en kropp med huvud. Pumpan växer. Och fast inget är självklart ändå lugnar det förstås mitt hjärta att se den lillas hjärta.
Och mitt <3 med. Gott.
Vilken underbar läsning!
Jag önskar så att jag kan följa i dina fotspår om några veckor.
Same procedure as last year then?
Underbart!
Strålande!
Åh så skönt!
Fortsatt lycka till med graviditeten
Skönt att se för dig! Och att läsa för mig.
Finaste Pumpan! Vad skönt att läsa.
Gilla jättemycket!!
Underbart!!