Det är inte över förrän det är över (och pengarna sitter säkert på kontot) men faktiskt låter det nu hoppfullt för försäkringsersättningen för den behandling vi redan gjort (sånär som på några hundra) förutsatt att jag får tag i och får in alla papper som Agria behöver.
När jag äntligen fick prata med skadereglerare blev det hela mer begripligt och mer lättnavigerat (kanske lättad över att få prata byråkratspråket jag brukar prata på jobbet?) – vad i all världen var jag tvungen att prata med telefonfolket med så många gånger för??
Det är en herrans massa papper som ska in och jag håller tummarna för att en tidigare journal faktiskt är bra. Men det låter inte alls särskilt problematiskt nu. Om det är som jag säger verkar skaderegleraren anse att jag bör få ersättning. Det som krävs är att i möjligaste mån bevisa att det troligen är precis som jag säger (= Prinsessan har haft näsbiljud vid luktande och insomning i 2 år och inte hela sitt liv). Och förutsatt att jag får rätt i ersättningsfrågan kan skiktröntgen prövas ännu en gång, eftersom avlslaget på den bygger på att vården avslogs.
Tiden beräknas till 1-2 veckor efter att samtliga handlingar nått skaderegleraren. Vi väntar just nu på tidigare journal från en annan veterinär, samtal från nuvarande veterinär samt utdrag från tidigare försäkringsbolag. Sedan kan vi börja skicka in alla handlingar. Jag försöker få ihop det för sammanställning på fredag – det är mitt primära mål.
Heja, heja!! Mycket jobb men pengarna kan verkligen användas till bättre saker. Som säng och barnvagn tex =)
Dessutom är det väldigt bra om prinsessan skulle bli sjuk igen, för då har du faktiskt fått rätt en gång!
Så skönt att det löser sig nu. Vi har faktiskt aldrig haft problem med Agria, känner att de är så hjälpsamma. Jag är förvånad att det är du som måste ta i allt med Agria, vårt djursjukhus sköter all kontakt med försäkringsbolagen. Det har varit så skönt för oss, speciellt när vår lilla katt blev alvarligt sjuk och man hade svårt att greppa om något annat än sorgen. Är bara glad för att det ser ut att lösa sig för dig nu =)
Du lär ju behöva pengarna till det som komma skall…
Stor kram
Anna
SV: Japp, om hemifrån är Lidköping så är jag det.
Född och uppvuxen, och bor här nu. 
Tack för grattis förresten!
Kram
Det låter positivt, hoppas det går vägen. Om så inte skulle vara fallet rekommenderar jag fairshopping.se, där skriver du ett inlägg som företaget sedan gör ett publikt svar på. Att svaret är just publikt brukar medföra att de är beredda att gå ifrån sina rutiner. Jag har suttit på andra sidan och besvarat inlägg på den sidan (dock inte för Agria) och sällan var vi så generösa som vid just fairshoppinginlägg. Lycka till!
Jag måste bara fråga, helt utan att ifrågasätta: Vad är det som är så mycket bättre med en rex (eller är det en sfinx?) än en vanlig bondkatt? Vilka egenskaper har den som gör att man står ut med att veta att den löper så mycket högre risk att bli sjuk (beror det förresten på att rasen från början är muterad/inavlad?)?
Jag har passat ett gäng katter i mina dar – en rex, en sfinx, en birma och ett gäng bondkatter och jag har inte märkt så stor skillnad på dem (utom att sfinxen hade kläder på sig i bilen
) som “personer”. Men det måste ju finnas nåt som gör att man väljer en raskatt som är dyr både i inköp och drift – vad?
Nyfiken hälsning från Anka
Jag är faktiskt direkt tveksam till att myten om den sjuka raskatten verkligen stämmer. Jag har haft måndagsexemplar av raskatter och måndagsexemplar av huskatter. Den som hittills varit mest utsatt är en fantastisk huskattshona som drog på sig varenda problem som gick att hitta. Däremot *vet* vi mer om raskattens bekymmer, vi testar friska individer och får veta att de är sjuka många år innan de insjuknar och vi vet om vissa mer rasbundna problem. En huskatt kan ibland olyckligt kombinera tex birmans problem med cystnjurar och perserns problem med tårkanaler och näsgångar – och plötsligt är risken att öht bli sjuk jättemycket högre än den lite högre risk för sjukdom en ren birma hade. Dessutom kan aveln i sig hjälpa mig att röra mig mot mindre risk för tex hjärtsjukdom (som man felaktigt tror är högre hos rex – egentligen handlar det mer om att många individer kollats i vissa raser) inom en viss släkt. Så högre omkostnader har i alla fall inte raskatterna inneburit för mig. Men vid det här laget har alltså båda mina katter kroniska problem – något som möjligen kan tala emot det jag just sagt om det inte vore för att jag också levt med huskatter med kroniska problem (kanske är jag som har problem??) Fast mina inköpskostnader har varit rätt låga, jag har köpt raskatterna “bättre begagnade”. Liksom huskatterna faktiskt…
Annars kan jag se ett gott skäl att välja raskatt framför huskatt. Huskatten är fantastisk och kommer i alla färger och former, så missförstå mig rätt. Men bara i Stockholm uppskattar en del att så många som 100000 individer är förvildade och hemlösa. Huskattsavel förekommer och jag vänder mig faktiskt emot dem som medvetet tar kull på en hona för att det är mysigt, roligt , katten fantastisk eller för att alla honkatter måste få ungar innan de kastreras. Jag kan förstå argumenten men jag skulle inte köpa kattunge av en aldrig så seriös huskattsavlare. Däremot kan jag respektera den huskattsavlare som testar mot FIV/FeLV, HCM-scannar och särskilt testar föräldradjuren innan parning mot det som kan finnas ökad risk att få (FIV/FELV och HCM behövs för samtliga katter i avel) – och som även lämnar ut chippade, besiktigade och grundvaccinerade kattungar. Jag skulle inte heller köpa raskatt av en uppfödare som inte levde upp till mina krav på ovanstående.
Ras- eller huskatt som sådan är däremot inget jag direkt bryr mig så mycket om. Under livets gång har jag plockat upp små olycksöden då och då som stannat kvar och bott med oss. Det har inte varit någon direkt skillnad och som du konstaterar inget annat än ytans olikhet (möjligen vill jag hänföra sphynxens temperamet till hans ras – jävla studsboll!). Förhoppningen var från början att sphynx och cornish skulle vara lättare för min allergi att tolerera. Så blev det nu inte i någon högre utsträckning, jag verkar tåla katter isom vissa individer oavsett hårlag. Sphynxen går bra, cornishen verkar jag ha invänjning på… när hon varit borta nu blev jag allergisk när hon kom hem.Men de är förstås praktiska eftersom de inte hårar ner allt jag äger, det skulle kunna vara en fördel. Det motverkas något av att sessan ska klösa sönder allt.
Slutsatsen är att jag inte direkt föredrar raskatt framför huskatt som individer, men att jag ogillar ogenomtänkt och naiv avel av ett djur som vi har så många hemlösa individer av.