Idag var det dags för läkarbesöket. Läkaren frågade om det var okej, om förra graviditeten gjort att det kändes jobbigt och hon kommit att förknippas med missfall. Hon använde så lika ord att jag för ett ögonblick undrade om hon läst här – fast hon sa inget om vare sig det eller tv-serien så jag antar att det helt enkelt var empatisk förmåga. Jag – som inte räknade med ul idag – svarade att “Bara du inte gör om det så”. Det kunde hon tyvärr inte lova… och så visade det sig att pressen var på eftersom det var ul (nåja, jag hade ju kunnat säga nej)
Men så gjordes det om. Typ. På skärmen fanns skuggan av min livmoder och inget mer. Pulsen gick upp, fast mitt logiska sinne sa mig att med en graviditet för 1,5 vecka sedan och utan blödningar ska det inte vara tomt även om det är dött. Tomt betyder att vinkeln är fel. Över till VUL. Och där hängde hen igen, 1,8cm stor med början till ben och armar men fortfarande svårt att avgöra vad som var upp och ned. Och hjärtat slog. Och jag kunde få luft igen, och inse hur rädd jag faktiskt blev när allt var tomt (logik och hjärta är svårkombinerat). Faktiskt såg även läkaren en aning lättad ut, men det kan ha varit inbillning.
I vänstra äggstocken hittades en typ 3*4cm stor cysta, förmodligen en gulkroppscysta. Den såg snäll ut och jag oroar mig inte något vidare. Men den ger ett extra ul, så istället kan jag väl gilla den lite då. För vi ska titta till den 12+0 och det vore väl taskigt att titta på cystan och hoppa över Pumpan tycker man ju… de är ju bara några centimeter isär liksom.
Får man förresten pluspoäng om embryot är äldre på bilden än i verkligheten?
Good times!
Oj, jag kan ana den där tomhetsrädslan. Hurra för fina Pumpan och gravida mamman!
Vad bra att det gick bra. Vilken vecka är du i nu?
Oj, vad rädd jag också blev där ett tag innan jag läst färdigt! Jobbigt med cystan, hoppas det går bra!
Vad skönt att höra av dig, tänker på dig ofta. Och japp, mitt hjärta hoppade över ett slag innan jag läst allt du skrev. Fast det tar jag så gärna, bara det kommer bra nyheter i raden under
Hejar på Pumpan! Cystan är säkert där bara för att du ska få hälsa på Pumpan oftare. Så länge den inte ställer till något.
Heja, heja!
Ååååh. Glädjeskutt i mitt hjärta
Åh vad härligt att lilla Pumpan mådde bra!
Fortsatt lycka till.
Kram,
XB
Lite skrämd blev man där ja… innan man hann läsa färdigt. Det är så spännande att följa dig på den här resan. Längtar redan till du bloggar om hur förlossningen gått. Hur Pumpan börjar krypa. Allt allt. Går händelserna i förväg en aning kanske. Men i alla fall. Är så glad för din skull. Kram!!
Hjälp vad rädd jag blev först , slutade andas å fick läsa om igen innan jag förstod vad jag läste. (trots hinten i rubriken) Låter underbart med det pickande hjärtat, lycka!!!!! Å jag hoppas cystan håller sig lugn å inte gör någe mer väsen av sig.
Pumpan verkar uppföra sig oklanderligt =) Heja!
Du kan skrämmas du! Men oj, vad lättad jag är och oj, vad jag gläds för din skull! Heja Pumpan Heja!
Åh, vilken lättnad! 1,8 centimeter mirakel!
Oj, det gick en blixt av rädsla genom mig innan jag hann läsa resten, sen, en djup suck av lättnad!
Hejja hejja lilla Pumpan!!
Jag blev också rädd. Men vad härligt att allt är bra! Kram från mig – jag önskar dig all lycka som finns i världen!
Puh, där blev man skrämd! Härligt att det går bra dock och fortsatt lycka till
Så skönt att allt är bra!
Kram
Tack för din fina kommentar på min sida! Glad för allt pepping! Ser att du lyckats hur bra som helst nu – grattis!
Kram!