Har du någon gång varit Bea-trött?

Den som läst boken Väntrum vet hur jag menar, för den som inte gjort det är det ett gott tillfälle att beställa den – för den nya upplagan finns nu tillgänglig i internetbokhandlarna (varav den länkade är billigast) och inte bara direkt ifrån författaren – som absolut är en fantastisk person men det är ju alltid lite svårare än att bara klicka hem den från Bokus.

För den som varit Bea-trött ger boken ett igenkännande, få böcker jag funnit i ämnet är så lite medicinska, lösningsfokuserade och antingen hurtiga eller nattsvarta – som just denna. För den som aldrig varit inimärgtrött av barnlöshetssorg är boken kanske ännu mer praktisk, för att försöka förstå dem man lever nära men som själva förlorat förmågan att uttrycka hur man känner på ett socialt acceptabelt är (för ja, vi kan vara rätt besvärliga)

Jag arbetade på att hela tiden finna mig själv igen, när det inte gick att undvika att jag förlorade mig själv en aning i varje försök. Hitta tillbaka. Jag rasade, sörjde, förlorade, hoppades. Och fann mig själv i allt det där. Så dog suddbarnet och jag fann mig själv i sorgen, jag dök på huvudet och levde den. Sedan kom cellförändringar, operation och slutligen skulle jag starta försök igen. Utan att märka det hade jag förlorat mig själv någonstans mellan dået och häret och när försöket misslyckades var det just Bea-trött jag kände mig. Tom på liv och suddig i konturen. Boken var mitt sällskap till Polen den gången, och lästes under dagarna som följde. Blev en liten hjälp mot att fånga mig själv igen. Att ha sig själv innebär inte att allt är bra, tvärtom tvingas man se allt som är åt helvete fel om man befinner sig mitt i sitt eget jag och liv. Men att ha sig själv kan innebära att man faktiskt är frisk mitt i ett sjukt liv. Ibland är det friskaste man kan vara helt enkelt att vara galen. Och trött. Och har man sig själv under processen är det lättare att överleva livet efteråt (det är DÄRFÖR vi behöver psykologiskt stöd under tiden vi behandlas, när vi släppt det krampaktiga taget och antingen fått eller inte fått våra barn – då ska vi LEVA det livet också. Att överleva ett helvete kräver egentligen inga särskilda förberedelser, att leva efter helvetet gör det). Jag var Bea-trött. Och liksom Bea hittade jag vidare. Inte hurtigt eller enkelt, bara ett sätt att leva livet precis som det var. Sedan hade jag turen att livet jag ska leva efteråt innehåller en fantastisk dotter, det hade lika gärna kunnat vara ett liv utan henne. Och det var det jag behövde hitta mig själv för att kunna leva – båda dessa alternativa liv.

Kanske är du själv Bea-trött eller förlorad i barnlösheten – kanske känner du någon som är det. Är du det sista så kan det här verka överdrivet, uppblåst, självcentrerat och kanske till och med elakt. Man kan vilja ge upp om en sån människa som den förtvivlat barnlösa – för inget man gör blir rätt och bara genom att exitstera verkar den barnlösa se en som någon som gör illa. Du kommer inte att få det lättare som anhörig genom att läsa en bok – det finns inga instruktionsböcker för någon av oss. Men kanske kan det hjälpa dig att förstå och ha överseende medan du väntar på att det ska gå över. För det kommer att gå över. Det kan ta flera år, och det kan sluta med en stor stor sorg (men den är mer överblickbar än att leva mellan hopp och förtvivlan) – men det kommer att gå över. Kanske behövs du på vägen för att din närstående ska kunna ha sig själv i båten under processen, kanske behöver du bara ha tålamod. För närstående, för barnlösa och för oss som efteråt kan behöva känna igen oss – boken är väl värd att läsa. Om du inte vill köpa den, låna den (den borde åtminstone gå att fjärrlåna om inte ditt bibliotek har den) eller dela en bok med några vänner. Den är värd det 🙂 Mitt exemplar är fullt i kaffe och läst av så många och så mycket på resande fot (den började starkt inknölad i handbagaget på försökarresan) att den ser lite lätt misshandlad ut – så kanske blir det även jag som köper mig ett nytt exemplar.

Sådär, nu har jag reklamat mig blå i ansiktet. Men eftersom ingen egentligen tjänar något på boken (att köpa den minskar bara författarens minus än så länge) och det är en viktig bok, tänker jag inte känna något dåligt samvete alls 🙂 Att författaren dessutom är en trevlig och fantastisk kvinna (och själv mamma genom IVF och adoption) är en annan historia, det visste jag egentligen inte så mycket om när jag köpte boken

5 reaktioner till “Har du någon gång varit Bea-trött?

  1. Tack kära! Jag minns hur du skrev till mig när du var Bea-trött och berättade just det. Hur omtumlande det var. Sorg över att veta hur tungt du hade det (jag menar, jag känner ju Bea!) och tacksamhet över att berättelsen om Bea och mina erfarenheter innan den skrevs, på nåt sätt fick en mening.
    Tack för denna gåva. Bekräftelsen både då och nu. Att du hittade dig, och sedan hittade fram till finaste Pumpan, fyller mig med lycka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s