Vad är det här för plats?

Du har kommit till en färdig blogg. Den är verkligen färdig, inte övergiven eller bortglömd. Efter en många år lång resa genom barnlöshetens Narnia – den märkliga världen vid sidan om vår vanliga där ingen som aldrig varit där riktigt kan förstå att den existerar – har jag fått mitt efterliv, livet tillsammans med min dotter. Hon är här nu, ett annat liv har börjat. Om du kommit hit för första gången kanske det är för att du själv befinner dig i Narnia, eller precis gläntat på dörren. Eller kanske har du börjat fundera på om du vill försöka få barn som ensamstående. Känn dig i så fall fri att surfa runt ett tag och ta till dig det som känns viktigt för dig. Det är just därför bloggen finns kvar. Det enda nya som händer här är att jag påbörjat ett långsamt sorteringsarbete med målet att bloggen ska te sig just färdigskriven, med inläggen ordnade i kategorier och tidigare lösenordsskyddade inlägg öppnade och redigerade

Min resa började 2006 med ett beslut om att fortsätta ensam när inte DEN människan som ville dela DET livet med mig hade dykt upp och fortsatte sedan med 10 donatorinseminationer i Danmark under 2007-2008.

När det visade sig vara för svårt att bli gravid tog jag lite paus och skulle precis precis göra klart för adoptionen jag köade för när samarbetet med adoptionslandet Vietnam upphörde. Istället gjorde jag ytterligare en insemination under 2009 innan 2010 kom och innebar 4 försök med IVF. Det fungerade inte alls men besvarade en del frågor när mina embryon blev få och hade en tendens att dö i laboratorium. Jag är ung i åren med gammal i äggstockarna, för att uttrycka det enkelt.

Det finns inte längre någon skam i att ge sig (tvärtom beundrar jag dem som vågar) men än var det inte uppgett. Så jag fortsatte och gjorde 3 försök med embryodonation 2010-2011. Jag blev gravid på första försöket men fostret dog i andra trimestern och jag fick aldrig den lille pojke som vuxit och funnits. Istället kom han stilla i april 2011 endast för ett avsked på en kulle i en urnlund.

På tredje försöket fungerade det igen och i september 2012 föddes min levande dotter. Ett nytt liv har tagit vid och den här bloggen, med så många fler sidor än jag någonsin trodde jag skulle behöva skriva – är till sist färdig.