(För)väntan

Det blir lite mer bilderblogg nu framöver tror jag, händerna blir ännu sämre och jag vill gärna ha dem tillbaka snart… men ‘ännu kvarstår i alla fall 7 veckor. Handkirurgi blir det i alla fall inte – jag kunde inte låta bli att göra annat än att dra på munnen när jag såg remissbekräftelsen. Första besök om 2-4 månader. Då hoppas jag händerna mår bättre faktiskt. Det blir väl att diskutera det andra föreslagna alternativet lite till; igångsättning så snart Pumpan är klar för födsel. Om 7 veckor.

Jag har sån oerhörd tur att jag fått ärva mycket saker, mycket kläder. Nu i dagarna satt jag och packade ned kläder som ska användas om ungefär ett år. Och det slår mig: hen ska finnas hos mig alltid alltid. Ska växa sig större, stampa i vattenpölar, lämnas på förskolan… Jag har i någon mening väntat på att se om hen överlever, väntat på att hen ska bli större – mer sannolik. Men nu är det ett stråk av en annan väntan. En annan förväntan. Jag undrar vem det är, vem det ska bli. Vem jag ska leva med resten av mitt liv som förälder till. Jag vill gärna träffa Pumpan nu. Vill gärna börja resten av våra liv. Jag vill veta vem det är som blev mitt barn. Och så vill jag förstås gärna ha möjlighet att göra morgonkaffe på egen hand igen…

Hur gick det förresten med Telenor? Ptjaa… Inget bra. Mitt internet försvann plötsligt i fredags. Jag ringde och fick veta att min kundprofil såg konstig ut, överföringen ofärdig och helt obegripligt att jag kunde ringa på mobilen. Men han kunde inget göra, hänvisade till teknisk support igår. När jag ringde igår visade det sig att kundtjänst bara lägger ett ärende för teknisk support. Han kunde inte säga när det blir åtgärdat, förhoppningsvis denna vecka och kanske nästa. Jag kommer upptäcka att de jobbar med det genom att telefonen helt stänger ned igen. De kommer inte höra av sig innan de gör det och förhoppningsvis är telefonen sedan tillbaka 1-2 dagar senare. Om jag har ett annat kontantkort ”är det ju bra”. Överföringen skulle ha gjorts 20 juni. 12 dagar senare har överföringen inte blivit klar och jag väntar på att de ska koppla bort mig ett tag helt igen. En av sex personer har bett om ursäkt. Allt ansvar har lagts på mig, att ringa senare, ringa igen, kontakta butik och köpa in nytt kontantkort om jag vill vara säker på att ha en mobiltelefon… Kompensation har inte nämnts med ett enda ord. Företag kan göra fel (även om det är oroväckande att de för just mig strular vid överföringar mellan kontantkort/abonnemang inom bolaget för tredje gången) och självklart kan mer svårlösta saker inträffa… men det måste finnas smidigare och mer kundorienterade sätt att lösa felen än såhär. Och även om jag alltid varit helt nöjd med Telenor som operatör mellan byten av abonnemang och kontantkort, måste jag säga att jag bli väldigt tveksam till att ha dem kvar om det är såhär de hanterar problem när de uppstår. Det är inte när allt fungerar smidigt vi får veta vad ett visst företag går för, utan hur de hanterar när de sabbar upp det för kunderna. Att just jag tycker att det är enormt obehagligt att riskera att stå utan telefon om förlossningen skulle starta tidigt, det är en lite annan sak. Men det är förstås en del av att jag tycker det är skrämmande att bara vänta på att bli frånkopplad igen utan att veta när och för hur lång tid.